När används en sakral epiduralinjektion/ epidural steroidinjektion (ESI)?

epidural

Injektionen kallas för sakral epidural steroidinjektion och har inget gemensamt med lumbal epidural som ges vid förlossning, insticket till denna sker 15 cm högre upp och med betydligt starkare bedövningsmedel
Indikation för epidural steroid injektion, ESI är diskorsakad ländryggssmärta med eller utan ischiasvärk ned i benet. Metoden kan även prövas vid lateral recess stenos hos äldre men har då sämre resultat jämfört med diskutlösta besvär. Metoden används när exempelvis metoder som manipulation, traction, Mckenzieövningar inte fungerar eller vid kraftiga inflammatoriskta påslag eller neurologiska bortfall där dessa metoder inte har effekt.
ESI är även användbart då ortopedisk kirurgi inte är ett alternativ, istället för tung smärtstillande medicinering eller vid kraftiga akuta ryggskott. Metoden att ge kortisoninjektion i epiduralrummet är inte ny utan användes första gången på 60-talet och används idag runt om i världen vid flera s.k spine centra och smärtkliniker som en värdefull del i behandlingen av ländryggsmärtor.

Teknik

Insticket sker genom ett ligament spm försluter en öppning ovanför svanskotan in i epiduralrummet. Efter noggrann desinfektion bedövas först området ovanför svanskotan. Därefter förs en speciell epiduralnål in i epiduralrummet. Nålläget kontrolleras med ultraljud och injektionen följs med färgdoppler. Själva injektionen sker med en blandning av kortison (1 ml Kenacort T 40mg/ml samt lokalbedövningsmedel 0,5 % upp till en volym av mellan 12-19 ml och man ger ca 3-4 ml per minut. Ofta känns en tryckkänsla över korsbenet och man kan uppleva ökad smärta i sin ischias efter ca halva injektionen. Efter injektionen är klar kvarstannar man på britsen en tid av säkerhets skäl.
Samma dag som injektionen iakttas vila, dan efter utförs normala allmänna sysslor. Tills nästa injektion bör patienten undvika att sitta eller stå framåtböjd längre perioder. Normalt sker uppföljning efter ca 2 veckor och då ges en ny injektion. Om ingen effekt noteras efter två injektioner överges metoden, istället kan nervrotsblockader prövas.

Verkningsmekanism

Verkningsmekanismen är att dämpa inflammationen som uppstår på platsen där disken träffar känsliga strukturer t ex nervrot, dura säck och minska svullnaden/ ödemet i området som bidrar till kompressionen. Detta sker via kortisonets generella antiinflammatoriska egenskaper på frisläppta kemiska irritanter från diskens nucleus, exempel på dessa är fosfolipas, leukotriener, tromboxaner. Även påverkan på leukocytaktivitet, blockering av nociceptive C- fibrer och stabilisering av lysosomala membran är positiva effekter. Möjligen kan det finnas en "bortspolande" effekt av injektionen via tar bort/ "flushar" inflammatoriska proteiner från strukturer som ger smärta.

Olämpligt med epiduralinjektion:

ESI ska inte ges vid misstanke om tumör, bakteriell infektion eller ryggfraktur. Ej heller vid hudinfektion vid stickställe, allergier mot steroider eller lokalbedövningsmedel. Ej vid tidigare bakteriella hjärnhineinflammationer.
Försiktighet men fullt möjligt vid Waranbehandling om denna behandling kan sättas ut några dagar i samband med injektionen.
Biverkningarna kan vara ökad smärta dagarna efter injektionen som är övergående, sidoeffekter av kortisonet kan vara viktökning, ökning av blodsockret (huvudsakligen hos diabetiker), vätska i kroppen, minskning av kroppens egen kortisonproduktion. samtliga av övergående natur.

För utskrivbar patient information som Wordfil, klicka här!